fredag 28 november 2008

Mina prickiga vantar

Här är de, och jag längtar tills jag ska gå ut så att jag kan ha dem på mig för jag blir så himla glad av färgerna och den lite busiga formen.

torsdag 27 november 2008

Det ultimata testet

på ens uthållighet måste ju vara att sticka en spedetröja. Ni vet en sådan där vacker, ganska kort sak dekorerad med vackra band i sidan och sammet. 160 maskor, på framstycket! i stickor 1,5. Jisses; kan omedelbart konstatera att det inte är något för mig även om begäret efter en sådan vacker skapelse i rött med rosa och orangea band är starkt.

Jag och vännen E har idag varit på föreläsning med Inger Olsson från Lund som är specialist på spedetröjor. Hon berättade om historien bakom dem och om hur man gör dem, dessutom hade hon med sig några tröjor som man fick peta på. Åhhh, vill ha. I och för sig inser jag ju att en spedetröja ju kommer allra mest till sin rätt på en slank kvinna med måttligt stor byst, det vill säga sågon som inte alls ser ut som jag. Hå hå jaja, efter jul ska jag ta tag i det där.

Inte nog med detta, i kväll avslöjades också vinnaren i den där sticktävlingen jag var med i. Och vet ni vad? Jag vann! Helt ärligt blev jag otroligt förvånad eftersom det fanns så många fina och tekniskt avancerade saker med. Men faktiskt också väldigt glad och en rätt stor smula stolt. Priset gjorde ju inte heller ont; presentkort på 500 kr på Umbra, åh, jag kommer att drömma om alla fina garner jag ska köpa.

Ett som är säkert är att det blir minst två härvor Heavens Hand. Mina prickiga vantar är färdiga (ni får se bild i morgon) och det var ren och skär njutning att sticka i detta garn, inte minst för att skiftningarna i färgen gör resultatet så levande.

En härlig dag är till ända, och som kronan på verket har min lilla Alva nu i kväll kommit på hur hon ska ställa sig upp själv utan stöd och dessutom både stå kvar och gå några steg. Man kan tydligen bli hur stolt som helst som mamma.

måndag 24 november 2008

Men jag kunde väl inte hålla mig då då...

Jag skulle ju sticka färdigt min sjal innan jag fick göra något annat. Men, efter trevligt stickcafé där jag pratade med en kvinna som stickade på en underbar candle flames-sjal i jättetunnt garn och jättetunna stickor fick jag klart för mig att man faktiskt FÅR ha sidoprojekt. Okej kanske inte så många men man FÅR.
Alltså, inspirerad av Dödergök (händer ofta) tänkte jag skaffa mig en avslappningsstickning. Och som jag konstaterade förut så måste jag ju få investera min julloppisvinst i garn och/eller tyg. Sagt och gjort, en härlig härva boucléegarn i en underbar lindgrön färg inhandlades tillsammans med stickor 10, vilket är de grövsta stickor jag någonsin använt. En enkel rätstickad trekantssjal med hål i kanten för något vackert sidenband är projektet och den är faktiskt snart klar. Fast kanske kanske vill jag nog köpa en härva till frö att få sjalen sådär stor så att man kan knyta det i kors över bröstet och sedan bakom ryggen.
Min vinst räckte också till en härva Heavens Hand och ett nystan Karisma för att sticka glada vantar. Jag är snart klar med vante nummer ett, och den blir såå fin, underbart ärtgrönt Heavens Hand-melerat med små rosa prickar. De här vantarna blir jag glad när jag ser, ska nog ha dem på mig hela vintern. Minst.

måndag 17 november 2008

Stickcafé

Idag gjorde Alva och hennes pappa debut på Sjung med mig i kyrkan. Succé på alla fronter; för Alvan som tyckte att det var kanonkul att få leka med andra och som älskar att sjunga, supernajs för Daniel som fick uppleva den där känslan när ens barn tyr sig till en för att få trygghet, som är obetalbar och som boostar ens föräldra-självförtroende enormt och succé för mig som var på trevligt stickcafé på bibblan.

Jag tragglar på med min sjal och ska nu börja på nystan nummer tre. Det tar aldrig slut. Jag är ju van vid strumpor och vantar som går fort, det här känns lite tröstlöst men jag har bestämt mig. Den ska slutföras. Punkt och slut.

Inspirerad av ett par alldeles underbara vantar på Dödergöks blogg, nystickade i alpacka, turkosa och rosa, vill jag också sticka glada vantar i alpacka. MEN som sagt, sjalen ska bli klar.

Stod på julloppis igår och sålde lite helgjort ditt och datt. Det gick väl sådär, dels kanske beroende på att mina saker inte var så juliga och dels på att julloppisen inte var sådär extremt välbesökt och att de som kom nog mest var "närmast sörjande" som ville titta men inte handla. Jaja, några kronor blev det som såklart måste få investeras i nya tyger, garner, pärlor och band. Eller hur? Här är några exempel på saker jag försökte kränga. Änglar är min grej som synes.



torsdag 13 november 2008

Jul igen

Kunde inte låta bli att anmäla mig till Stickameras julklappsbyte. De andra bytena jag har varit med i har ju varit så lyckade...åtminstone för mig. Sjalen går framåt, långsamt. Extra långsamt eftersom Alva, mitt lilla hjärta tyckte att den var jättemjuk och gosig och perfekt att leka tittut med. Jag tyckte också att det var skojigt ända tills hon tappade tålamodet, ville prova något nytt och drog till utav bara den. Hur plockar man upp maskor i en spetsstickning? Jaja, jag vill ju att hon också ska bli handarbetsintresserad så jag antar att lite tappade maskor och trassliga garn här och där är priset jag får betala.

Syjunta hos MB idag, tror att det måste bli mina knästrumpor som får följa med. Jag menar hade jag nu turen att få slinka in i sockklubben gäller det väl att sticka på så att jag inte blir utslängd. :)

onsdag 12 november 2008

Skojig tävling

Med roligt pris. Hos Agatas fynd och fantasier kan man vinna en finfin stickbok och allt man behöver göra är att lämna en kommentar. Och det är då sannerligen inget jobbigt för det är en himla fin och mysig blogg. Har tokstickat på min sjal under reklampauserna på Gray's anatomy. Är inne på nystan nr två...bara fyra kvar. Tjo ho.

Paket, idag igen

och vad fint det var. Tusen tack Mixa&matcha-kompis Linda, precis de färgerna på Opal-garn var jag och nöp i på Knitlab (tror jag att det hette) när jag var i Stockholm, men tyckte inte jag hade råd att unna mig dem. Tror att jag genast måste kasta mig över de här garnerna, särskilt som det fanns med en uppsättning sköna bambustickor i mitt paket. Och vad roligt att få prova på det här med Kool-Aid som alla proffs-stickare sysslar med. En fin liten väska är ju också helt perfekt, jag har hittills annvänt pappkassar i olika stadier av upplösning så det ska bli skoj att gå på syjunta och ha sitt sticke i en fina liten väska, och som kronan på toppen; vackra stickmarkörer. Wow, vilket toppenpaket.

De här två bytena jag varit med i har verkligen givit mersmak, jag har fått så fina saker och det märks verkligen att båda mina byteskompisar lagt ner mycket möda på att ge mig fina saker som passar mig på pricken. Så igen; tusen tusen tack både Susanne och Linda, och tusen tack Ulrika på Stickamera som lagt ner tid och energi på att fixa de här bytena.

måndag 10 november 2008

Lite kaxig kanske

Jag är ju med i en tävling. Helt tokigt, för igår när jag smet in på bibblan för att titta på hur själva utställningen såg ut insåg jag hur många otroligt duktiga och kreativa människor det finns. Visst fanns det några saker som jag kanske inte var jätteimponerad av, men det handlade mer om tycke och smak än om skicklighet, och sedan fanns där en hel hög med saker som jag så önskade att jag hade gjort.

Döm om min förvåning när vännen A idag mailar att mina vantar är i Smålandsposten (det är den lilla minsta bilden längst ner till vänster). Förvisso inte specifikt om just dem, men en stor artikel om sticktävlingen och stickning i Växjö. Kul och lite extra kul tyckte jag faktiskt att de valt att ta med mina vantar på bild. Jag sa ju det: lite kaxig kanske.

fredag 7 november 2008

Fått paket, och vilken lyx sen

Åh vilken lyx när det ligger ett stort tjockt, härligt mjukt paket i ens brevlåda när man kommer hem. Det visade sig vara från min Garn&Te-bytes-kompis Susanne som skickat ett te som inte var av denna värld, lyxigt godis och ett helt underbart mörkgrönt garn som på något magiskt sätt liksom har ett skimmer av limegrönt. Två härvor shetlandsull från Yll och Tyll som man bara vill hålla i hela tiden och ta upp och gosa med då och då. Tusen tusen tack, det känns som om jag fått väldigt mycket mer än jag "borde" fått. Jag tar gärna emot tips på vad jag kan göra av denna skatt.

Min lilla tiomånaders-vildängel älskar garnnystan. De nystan jag inte just stickar med brukar jag låta henne gosa med. Det blir ju inte värre än lite trassel för mig att reda upp och förhoppningsvis väcker det någon slags lust till material och intresse för att skapa, hos henne. Det ska ju som bekant böjas i tid.

Det blev inget stickcafé igår, däremot trevlig syjunta och jag stickade som en tok på min lila sjal. Fick dock ett litet psykbryt när jag insåg att även när jag stickat fyra gånger så mycket som jag stickat hittills kommer sjalen att vara en väldigt liten sjalett och inte alls den härligt jättestora sjal jag drömmer om. Alltså kanske ingenting till jul, eller jo, julen 2009.

Har idag pinsamt sent skickat iväg mina paket. D.v.s till min Garn&Te-kompis och till min Mixa&Matcha-kompis. Sakerna har legat här ett tag men jag har bara inte kommit mig för att skicka iväg och när jag idag insåg att nu börjar det brinna i knutarna fick jag packa in mina byten i gamla papperspåsar med femtielva varv tejp runt. Usch, jag skäms, de som tar emot måste tro att jag är helt sanslös, och vad de på posten ska tro vill jag bara inte tänka på.

onsdag 5 november 2008

Färdiga grejor

Jag är färdig! Visserligen bara med Ebbas sockor och vantarna som jag ska "tävla" med. (Hybris, jag vet) Men ändå; färdig. Bra känsla.

Idag var jag också och lämnade in mitt bidrag till sticktävlingen som Umbra och NBV anordnar. Sista inlämning idag och så klart satt jag och sydde som en tok in i det sista. Varför lär man sig inte? Efter ett antal späx-premiärer där jag suttit och fållat på premiärklänningen medan jag blivit sminkad borde jag lärt mig att det är betydligt mer behagligt att bara plocka det färdiga plagget från galgen, i lådan eller från hyllan. Men ack nej, allt ska göras i sista hand. Nåja, blad i filt och lite pärlor och så. Pärlorna syns inte på bilden men de är orangea glaspärlor lite här och där. Min tolkning av höstvantar för promenad. Som min man sa: jo, de var ju fina, men är det inte väldigt opraktiskt att ha pärlor och sånt på vantar? Alltså: för fin-promenad.

Vad gäller mina candle-flames-strumpor har jag helt sonika repat upp dem, ändrat lite in mönstret för att de, trots mina fina föresatser om att ge bort dem, ska passa mig. Får man göra så och ändå vara med i sockklubben? Hoppas, för jag tror faktiskt att de kommer att bli illfina även om jag inte gör exakt som det står i mönstret.

Stickcafé imorgon och tro inte sjutton att det krockar med min syjunta. Vad göra? Eventuellt stickar jag på Umbra en timme och drar sedan på syjunta. Suga ut det göttaste, som mina kräftälskande smålandsbekanta säger. Vi får se. On verra som jag skulle sagt till mina elever.

söndag 2 november 2008

Oj oj oj vad svårt

Igår kastade jag mig över novembersockorna i Stickameras sockklubb, ni vet de där med candle flames på, för just de var ju så himla fina, och jag tänkte att efter Alvas tröja kanske jag ändå skulle våga mig på ett engelskt mönster. Och visst, det går ju, men oj vad svårt och pilligt och tar lång tid och knästrumpor och dessutom två.

Nåja, jag SKA, bara för att bevisa för mig själv. Mina strumpor blir i grått fabelgarn istället för regia silk-garnet som stod i beskrivningen. Dels för att jag tycker att det garnet är så fint och skönt att sticka med och dels för att min bästa garnaffär inte har regia silk.

Problem uppstod direkt när jag skulle börja med den första av de tusentals flätor som är på det här mönstret. Ingen hjälpsticka! Men, med en halverad tändsticka löste det sig ganska galant om jag får säga det själv. Är strax klar med den första lågan och det är bara...7-8 stycken kvar. På det första paret vill säga. Upptäckte dessutom att mina saftiga vader var alldeles för stora för de här strumporna, men eftersom jag just i år är lite mer kyrkråttig än vanligt (jag är mammaledig på heltid och min man på halvtid så vi lever på hans halva lön plus hans halva föräldrapenning)kommer de att bli en utmärkt julklapp till någon smalis. Om de blir klara. Håll tummarna!