Jag och Jean-Pierre

Melodifestival igår, en högtidsstund för hela familjen. Barnen är superengagerade för att inte tala om jag och D. Låtar, falsksång, tonartshöjningar och kläder diskuteras livligt samtidigt som alla principer kastas över bord och vi äter pizza OCH godis FRAMFÖR tv'n. Tur att det bara är melodifestival ett par veckor om året.

Igår älskade jag Jean-Pierre Barda. Hela han är underbar för att han liksom bara går all in. Låten var rätt trist, La Camilla pinsam och Alexander Bard...ja han är ju... Alexander Bard. Men Jeam-Pierre han var fullständigt adorbz ( som jag lärt mig säga av bloggaren Perez Hilton).

Mina sticken fortskrider. Sällan har jag stickat nåt så segt som ärmarna på min Offe. Fattar faktiskt inte, kroppen gick supersnabbt, i-corden runt likaså men ärmarna de tar aldrig slut. Och då är jag bara på den första än. Fast jag älskar den det gör jag och garnet är ljuvligt. Det är bara märkligt hur det kan bli.

Min Owls håller på att få ögon. Apros på evighetsarbete. Jag bestämde mig också för agraffer istället för knäpp-knappar. Tror det blir fint.

Och så skjuter jag emellan med min Noro-slirv. 30 maskor slätstickning är rätt hjärndöd stickning men det behöver man ju också ibland.