Stockholm är en ofantligt vacker och inspirerande stad men kära hjärtanes vad jag känner mig som kusinen från landet. (Vilket jag ju Iofs är). Fast jag har bott i Paris känner jag mig långsam och bortkommen, jag gör fel i tunnelbanespärrarna och tycker tom att rulltrapporna går fortare här än hemma. (Jo för vi har faktiskt några rulltrappor hemma på landet i Växjö :) )
Men som sagt, Stockholm är verkligen en huvudstad att vara stolt över och man träffar alltid på så roliga människor. Udda existenser som man får slänga käft en stund med på tunnelbaneperrongen eller parkbänken. Underbart.
Min Vinelle går framåt, nu har den fått ärmar och de är nog nästan inte alls för korta. Hoppas jag.
Tyvärr blev det inga vackra Stockholmsbilder för...ja, det blev bara inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar