Nu är jag här

Efter 60 nåt mil är jag äntligen här. I Fattigskogen. Ett av Sveriges förmodligen vackraste ställen. Klockan är 6 på morgonen och efter att ha lyckats väcka mina stugkompisar med en bortglömd väckningssignal from hell kl 05.17 (borde vara spöstraff på sånt va') har jag tassat upp för att...ja för att jag är vaken och inte vill missa en enda minut mer än nödvändigt av det här stället.

Vi, jag Bente och Sonja kom efter att inte ha kört fel ett endaste dugg fram runt två-rycket och ägnade sedan dagen, eftermiddagen, kvällen och en del av natten åt garn och stickning och garn.

Som en knarkare på jakt efter en sil stod jag allra först i kön när Lena slog upp portarna för sina specialfärgade Easyknitsgarner. 5 av de lila tweedhärworna skulle bara bli mina. Besatt? Jodå men bara lite. Tack snälla mormor för fölsepengen som ska bli en Vitamin D.