Det där om att sirener inte skulle kunna väcka mig. Well, det var exakt vad de gjorde. Halv ett på natten drog hotellets brandlarm igång, förvisso bara två signaler innan det stängdes av, men tillräckligt för att kunna konstatera att jo, sirener kunde väcka mig. Skönt ändå på nåt sätt.
Vi intog en kolhydratbaserad frukost (vitt bröd med sylt, sötade flingor och konserverad frukt) och gav oss sedan av mot Camden passage och Loop.
En del fick synnerligen passande säten på tunnelbanan. Utan att veta om det.
Kvarteret i sig var supermysigt med underbara små vintagebutiker och marknadsstånd men garnaffären, garnaffären Loop, var som att komma till paradiset.
Fantastiska garner och böcker i ljuvlig miljö och otroligt kunnig, hjälpsam och trevlig personal.
När en av dem frågade mig om jag behövde en korg till mina garner besinnade jag mig. Men, jag har uttalade projektplaner för varje härva så det känns ok ändå.
Efter minst sagt mastig (då tog vi ändå ladies portion) fish'n chips-lunch drog vi till Victoria and Albert Museum och tittade på deras klädutställning. Alltså jag både gläds och sörjer det faktum att man inte levde för en si sådär 150 år sedan.
Champagne och jordgubbar på hotellet och en fantastisk middag på the National Portrait Museum avslutade vår kväll och nu överlägger jag med mig själv om jag ska sticka några varv eller om jag egentligen är alldeles för trött.
Kanske är jag för trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar