För att vara helt säker på att lilla A skulle komma till Stockholm i tid för sin brudnäbbsuppgift även om mammans sängläge satte käppar i hjulet, fick hon följa med sin mormor och morfar upp idag. En fantastiskt spännande resa nästan på egen hand. Massa gos och lek med kusiner och sysslingar. Jag förstår ju detta. Egentligen. Och ändå känns det som om någon har huggit mig mitt itu med en ishacka. Som om jag bara är halv. (Ja, jag är ju inte bara separationsneurotiker, jag är även något av en drama queen)
Alltså är det synd om mig och alltså får jag köpa ett mönster och börja på en ny stickning. Ja, så är det. Bästa boten mot självömkan.
En Levenwick ska det bli. I silvergrå supersoft från Magasin Duett. Tänk bara gördeln med sin söta logga på de fina nystanen muntrar upp mig. Materialist? Jag tänker mer livsnjutare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar