Mamma vet bäst. Oftast. Eller i alla fall ibland.

Ja så brukar jag, till resten av min familjs (framförallt barnens) enorma förtjusning, sjunga varje gång jag fått rätt eller vetat bäst. Enormt skojigt eller odrägligt besserwissigt, man kan se det på olika sätt.

(Sången är från filmen Trassel)

Igår när jag sätt och stickade mina Hundred Acres drabbades jag av oemotståndlig lust att brista ut i sång. Mittmaskan på "lågorna" i mönstret var en lyft 1, sticka 2 ihop och dra över den lyfta maskan. Inte alls en snyggt centrerad mitt-hoptagning så där som det blir av min favoritmaska: lyft 2 ihop som om du skulle sticka dem, sticka 1, dra de lyfta över. Så klantigt, vilken designer, missat helt att centrera mittmaskan. Mamma vet bäst nynnade jag och körde glad i hågen mina älsklings-mittmaskor. Tills jag upptäckte att :1 Nej mönstret är inte alls av candleflame-typ utan av löv-typ (borde fått en ledtråd av namnet Hundred Acres Wood) och 2 En hoptagning som lutade svagt åt vänster följde väldigt snyggt linjerna av ökningarna på tån. 

Ibland är jag så himla snarkig. Eventuellt har ju en rutinerad designer som Alice Yu hygglig koll på hoptagningar, eventuellt fanns det en tanke. En tanke som HON visste bäst.

Ergo, mina Hundred Acres blir således inte löv, de blir lågor. Synd för då måste jag ju sticka ett par till. Mohahaha. 

Fö måste man älska magic loop med två sockar på en gång. Åtminstone om man är som jag och aldrig gör klart socka nr 2. Tro mig, mamma veeeeeet bäst.

Fö igen, vi har klätt granen. Inte en dag för tidigt. Har tjatat sen 1:a advent.